Författare: me@teressalmi.se

Vaknade i morse och kände mig tung i kroppen, sorgsen. Det är så mycket som är sorgligt och ovisst nu. Det är svårt ibland att hålla humör och hopp uppe. Ingen större lust att ta mig an dagen men det är bara att gå upp och ta tag i jobbet.

Eftersom dottern, Kajsa, har distanskola och mannen jobbar i källarkontoret, så blir min arbetsplats i köket, nära TV:n. Vilket gör att när Kajsa har pluggpaus och ”vilar” genom att titta på Wahlgrens värld, sätter jag på mig hörlurar. Hörlurarna är stora, mjuka och stänger ute allt annat ljud. Öppnar Spotify och funderar på vilken låt jag skall välja. Senast spelade visar Think about things med Dadi Freyr, Islands bidrag till Eurovison 2020, trycker igång den. Genast börjar jag sittdansa på stolen medan fingrarna flyger över tangenterna. Plötsligt är jag mycket gladare! Letar upp några fler låtar och lägger på kö. Vissa låtar får mig bra genom hur de låter andra berör mer genom texten. Think about things gick jag första gången igång på beatet som får hela jag att gunga och videon som är ett lyckopiller. Nu när jag också är medveten om texten skapar den mer än höftgung. Låten är skriven till sångarens nyfödda dotter, han längtar efter när hon kan prata och berätta vad hon tycker om saker , han sjunger att han skall alltid finnas där och lyssna. När jag nu lyssnar på låten medan höfterna gungar, tänker jag på att jag skall spendera mer tid på att lyssna på mina barn. Verkligen lyssna.

Lite senare kommer låten Lev nu, dö sen med Miss Li. Den lyfte mig på något sätt genom sitt jävlaranamma, jag skall minsann leva nu, inte ta något för givet och tacka livet, ingen kan hindra mig. Visst det är ovisst och tungt nu, men jag vill inte dras ner av alla domedagspredikningar, allt hat och pekande fingrar på vem som gör rätt eller fel. Nej, jag skall vara tacksam för att jag lever och göra det mesta av varje sekund trots förutsättningarna. Jag kan dansa och sjunga härhemma, ha möten med vänner och familj via Skype, höra fåglar sjunga, gå ut i skogen, krama på min man m.m. Låten gör mig rak i ryggen och bestämd att ta vara på varje stund, här och nu!

Oj, vad musiken påverkar mitt humör, inställning och attityd! Har glömt hur mycket jag som tonåring använde musiken för att släppa ut känslor. Då mest sånger om att inte våga säga vad jag känner, olycklig kärlek och ilska.

Finns det fler låtar som lyfter mig, tänker jag? Ja just ja, Början på allt med Timbaktu, sätter på den och inser att varje dag är en ny dag som jag kan göra det bästa av, känner att jag lyfter och går i takt med hjärtat slag. Jag bestämmer mig för att jag själv kan välja att göra det bästa av varje dag.

Detta var ju kul! Känner mig bubblig, tacksam och inspirerad. Finns det flera? Kommer ihåg en låt med Black Eyde Peas….. vad var det den hette nu igen, nynnar lite på melodin och så kommer jag ihåg titeln Be Nice med Black Eyde Peas (ft. Snoop Dogg), så var det. Den tycker jag om som kontrast till allt hat och alla anklagande kommentarer till höger och vänster på sociala medier. ”Be different, be nice,” jag behöver inte ryckas med i allt hat, elakheter jag kan välja att vara annorlunda.

Affirmationer är något som starkt kan påverka hur vi mår vad vi känner och hur vi lyckas. Musik och sång kan vara just det. En text som säger det du vill säga till dig själv blir som en affirmation som skapar den känslan.

Jag gör direkt en spellista med låtar som fyller mig med det jag tycker är viktigt och behöver just nu, eller hjälper mig släppa ut känslor jag bär på!

• Be Nice, Black Eyed Peas. För att inte ryckas med i hatet och elakheter
• Lev nu, Dö sen: Miss Li. För att skapa tacksamhet för här och nu
• Början på allt: Timbaktu. För att inse att jag kan själv välja att göra det bästa av varje dag
• Think about things: Dadi Freyr. När jag springer omkring bland alla måsten i vardagen och känner mig stressad. Får mig att bli bli glad och en påminnelse om att ta mig tid att verkligen lyssna på mina barn
• Håll mitt hjärta: Björn Skifs. När jag har sorg att släppa ut.
• Du är aldrig ensam: Mauro Scocco När jag känner mig liten och ledsen.

Hur skulle din lista se ut? Vad är viktigt för dig just nu? Vad behöver du? Dela gärna lista här för att tipsa varandra om musik.

Ta hand om er <3. Cyberkram

I dessa tider så är det många som oroar sig mer än vanligt. Vi oroar oss hur det skall gå med våra jobb, med våra nära och kära, med vår ekonomi o.s.v. Förutom dessa nya rädslor har vi andra, stora och små: att någon kompis skall bli sur för att vi inte hör av oss, att orken inte skall räcka till, att någon är elak mot våra barn, att vi skall misslyckas med det ena eller andra. Alla dessa rädslor hindrar oss eller skyddar oss på något sätt. Frågan är vilka som egentligen hindrar och hur mycket den rädslan egentligen kostar oss?

Varje morgon och kväll jag drar ett kort ur någon orakel kortlek eller liknande. Tycker om att få med mig några kloka ord eller något som skapar eftertanke under dagen och natten. I går kväll drog jag ett kort ur Nature Spirit oracle cards , av Denise Linn. Kortet jag fick var Warrior of the heart. När jag läste om kortets betydelse så handlade det om att inte hindra sig själv på grund av sina rädslor utan att bli ”Fearless” helt enkelt Fear less. Det fanns med ett tips om en aktivitet jag kunde göra. Ja, vilken bra idé det skall jag ta tag i imorgon! La sedan in en påminnelse i almanackan och somnade gott.

Imorse var det vanliga rutiner och vid 10:00 plingade almanackan till, ”Warrior of the Heart” hade jag skrivit in i kalendern. Hm, vilken konstig bokning tänkte jag innan poletten ramlade ner. Ja, just ja! Det skall jag göra!

Lite osäker på vad det hela skulle mynna ut i men jag kastade mig in i första delen som var att lista ”Everything I am afraid of” i ett excelark. Lite svårt förts men, tänkte att jag kommer väl på ett par saker och det får vara gott nog. Det blev 18 punkter innan jag avbröt . Kom på att jag vill utöka med en kolumn som jag kallar värdering. Där skriver jag in ett värde mellan 1-10, där 10 är jätterädd och 1 är inte så rädd alls. Detta för att få en värdering på vilka utav de listade rädslorna som var starkast.

Del två i uppgiften är att lista varje anledning till varför det är viktigt att övervinna denna rädsla, egentligen vad kostar den mig. Plus att jag även här utökar med en kolumn där jag värderar hur stor förlusten av, kostnaden av , denna rädsla är för mig.

Del tre är att lista olika sätt att komma över denna rädsla. Hur kan jag hantera rädslan så att den inte längre hindrar mig. Även här utökar jag med värderingskolumn. Denna gång med fler aspekter : Värdera hur lätt den är att utföra,hur lång tid det tar mig och hur mycket den sänker rädslan/ hindret.

Med alla olika aktiviteter listade kan jag nu enligt konstens alla regler göra en handlingsplan med aktiviteter som påverkar (minskar) rädslan mest och är lättast att utföra. Helt plötsligt så känns det som om jag är på gång igen, att jag har sätt att hantera mina rädslor som gör att jag inte längre hindras av dem på samma sätt. Något som i början kändes luddigt och otydligt blev väldigt konkret. Jag känner nu en iver att ta tag i alla dessa aktiviteter och att jag själv faktiskt kan påverka.

En viktig del in att vara lycklig enligt forskning är att känna att vi har möjlighet att påverka vår situation i smått och stort. Hamnar vi i en situation som idag med Corona som vi egentligen inte kan påverka(förutom hålla oss hemma och tvätta händer) är det väldigt bra att hitta saker vi kan påverka. För mig blev detta ett lyft, ett driv framåt. Även om mina rädslor egentligen inte var jättestora, så hindrar de ändå mig att vara den jag vill vara och göra det jag vill göra fullt ut. Nu har jag gett mig själv förutsättningar att påverka!

Här finns en fil på med av mina aktiviteter om du vill se ett exempel.

Kanske det kan vara något för dig också?

Jag bjuder på stöd/feedback pepp om du gör en lista enligt ovan. För att hjälpa dig säkra upp att aktiviteterna gör skillnad, blir mätbara och planeras in i din almanacka. Maila din lista till mailto:me@teressalmi.se  

När vi hittar ett läge där vi känner att vi kan påverka vår situation i någon mån, så oroar vi oss mindre och mår bättre. Detta i sig ger oss större förmåga att hantera allt som vi inte kan påverka!

Ta hand om er, många cyberkamar från mig! <3 <3 <3

Känner ni igen känslan? Den pockar på, växer och fyller er med frustration eller någon annan känsla som inte är så bekväm..

Sällan kommer det något konstruktivt eller gott ut den känslan. Ibland fräser jag till, skakar på huvudet och säger några ej så väl valda ord. Ibland vänder jag på klacken och går. Andra gånger undviker jag personen eller situationen helt för den/de gör mig så irriterad. Vilket är bra och sunt på något sätt att inte vara i miljöer eller med människor som irriterar mig, gott så. Ändå mår jag inte bra, irritationen kan hänga i och vara kvar. Irritationen blir som ett gift jag själv äter men väntar på att personen eller situationen jag är irriterad på skall känna av giftet. Jag går och bär om kring irritationen och fyller på min hjärna med tankar som stjälper den, får den att gå in i fight/flight mode, istället för att konstruktivt titta på situationen eller personen. Jag går från att medvetet agera till att bara reagera på irritationen och mår mer eller mindre dåligt.

Vad kan vi då göra? Det är ju inte så att irriterande situationer eller personer slutar dyka upp? Jag är inte heller Dalai Lama, som kan le, andas och nicka lite och tillsynes vara helt oberörd. Är du?

Det som fungerar för mig är att helt enkelt säga för mig själv ” Jag är villiga att släppa den del av mig som blir/är irriterad när jag tänker på …”. När jag gör det följer jag de steg som ger oss möjlighet att ändra sinnestömning. Se, acceptera och få ett nytt perspektiv. Jag känner direkt att irritationen minskar och jag blir lite mindre som en 3-åring som vill stå med trutläpp och stampa i golvet. Landar i mitt kloka jag och ser mer klart. Vilket ger mig möjlighet att själv välja hur jag vill agera och inte bara reagera på irritationen. Ibland kan jag behöva säga meningen flera gånger innan jag känner att det släpper, men det fungerar. Det är inte alltid jag kommer ihåg att ta till meningen men det blir oftare och oftare. Tacksam att det finns så enkla verktyg som hjälper så mycket.

Varför inte prova du med? Berätta gärna hur det fungerar för dig i kommentarerna här eller via mail till me@teressalmi.se.

Trevlig helg alla fina människor. Ta hand om varandra och er själva.

Kram

Runt oss finns det alltid åsikter, ramar och förväntningar på hur och vem vi skall vara. De kan komma från uppfostran, miljö, kultur, religion, kompisar, skola, arbete o.s.v.

Från alla håll, överallt är det någon/några som har input och det rätta svaren kring hur vi bör vara för att passa in, accepteras eller lyckas. Många av oss söker det rätta svaret på hur vi skall vara i en längtan att bli lycklig. Letar svar utom oss, när alla svar vi behöver finns inom oss.

Vi försöker anpassa oss och går ibland emot oss själva vilket gör oss trötta. Det är en ständig kamp att försöka ha koll på allas åsikter, tyckande och förväntningar och sedan leva upp till dem.

När jag höll föreläsningar var det ett ständigt pågående avläsande: aha han tycker nog jag talat för fort, hon till höger vill att jag skall byta bild, killen längst fram vill ha paus o.s.v. Helt omöjligt att kunna ge alla det de ville ha.

Mitt trick blev att innan föreläsningar eller workshops ta en stund och vända mig till mig. Vem vill jag vara? Vad vill jag stå för? När jag sedan höll en föreläsning så var det det som var mitt fokus, min riktning. Det var garanterat lika många som tyckte jag var bra eller dålig som innan och vinsten för mig blev stor eftersom jag kunde utgå utifrån mig. Bara en person att fråga!

Det krävs mod att gå ifrån alla andras önskningar och normer och det kräver också tid att lyssna inåt. Vem vill jag vara? Vad vill jag stå för? Det är de två frågor som jag behöver ställa mig för att jag skall vara mitt bästa jag och samtidigt må som bäst. Dock kan välden runt omkring försöka få oss in i de ramar de är vana att vi är. För då blir vi lättare att förstå och de vet vad de kan förvänta sig av oss. Det krävs både mod och kraft att bryta sig ut ett beteendemönster.

Det jag kan säga är att ingen runt oss tjänar i det långa loppet på att vi anpassar oss och lever upp till alla andras förväntningar och ramar. Till slut hamnar vi i en situation där det inte finns något facit, då är det till oss själva vi behöver vända frågorna. Vem vill jag vara? Vad vill jag stå för?

Mötet med olika situationer, människor, kulturer ger oss möjligheter att testa dessa frågor. Fundera på vad vi står, hur vi ser på saken. En möjlighet att fortsätta forma sig genom att ta bort fördomar, öka kunskap/insikt eller befästa sina åsikter. Genom att ta in information utom sig och bearbeta inom sig hittar vi vad vi står. När vi bearbeta inom oss ger vi oss chansen att välja hur vi vill agera istället för att bara reagera på informationen.

Tänk om alla var sitt bästa jag och mådde som bäst. Hur skulle världen se ut då?

Kram på er <3

Terés Salmi Dubai. 10 juni 2014 ·

Åhhh vad jag längtar till Sverige och frisk luft.
Idag är det 42 grader här men det blåser en del. Tänkte att det är nog lite svalare då…
Klev ur bilen vid dotterns skola och där är det lite öppet och vinden tar i, kändes som någon stod och blåste en hårblås på högsta värme rakt i ansiktet…… Blä för denna värme. Bara en vecka kvar till flyget går.
Njut ni därhemma, ni vet inte hur bra ni har det som kan vara utomhus!!!
Svettig kram från Dubai

Nu har jag bott hemma i snart två år och tacksamheten att kunna gå utanför dörren när jag vill sitter i. Det är så otroligt mycket vi tar för givet i livet, saker vi ser och får varje dag men inte noterar. Först i avsaknad inser vi vad vi hade.

Det är så himla lätt att fastna i att leta efter och prata om allt som inte fungerar, allt som inte är bra. Det som vi skapar då är en väldigt stark och väl utvecklad förmåga att hitta alla fel, se allt som skulle kunna vara bättre. Hjärnan är bra på att skapa vanor och håller hårt i dem om vi inte tar ett aktivt val att förändra dem.

Prova att just nu där du är, se dig omkring. – Vad är faktiskt bra just nu, vad kan jag känna tacksamhet för eller uppskatta?

På det sättet ger vi hjärnan en stunds andrum från allt som är dåligt och får då också kraft att förändra eller jobba på sakerna vi tycker är dåliga. Om det nu är något vi kan påverka, är det inte så, hjälper andrummet oss att släppa och gå vidare. Hjälper oss lägga vår kraft och tid någon annanstans där den gör skillnad.

Jag går ut och går nu på en gång med fokus att känna doften av alla blommor, känna den svala vinden på mitt ansikte, se allt det gröna i alla trädgårdar och le över möjligheten att vara ute i juni. Sedan kan jag gå in och ta tag i vad jag vill med ny kraft.

Ta hand om er därute <3. kram

Jag började skriva min bok utan att egentligen tänka på syftet. Facebookvänner skrev att jag borde skriva en bok , att mina inlägg om Dubai var så intressanta, så då bestämde jag mig helt enkelt för att ge ut en bok. Eva Jarlsdotter är en god vän som skrivit ett par böcker och var mitt bollplank och min mentor i processen att skapa och ge ut en bok. Vi träffades regelbundet och en bit in i processen satt vi och pratade i skuggan av ett äppelträd hemma i Evas trädgård. ”Vad är syftet med boken?” frågar Eva. ”Vadå syfte, jag skall bara ge ut en bok!” svarade jag. ”Varför skall du ge ut boken? Vad är ditt syfte?” fråga kloka Eva.

Jag tyckte faktisk hon var lite jobbig, suck nu måste jag ju tänka efter.. vill bara jobba på och bli klar med boken. Framåt, framåt!

Jag lommade hem, lite uppgiven för stoppet i processen. Kröp upp i soffan på altanen och kände efter en stund. Vad är mitt syfte? Frågan fick hänga i luften medan blicken vandrade över all grönska i vår trädgård. Jag sjönk djupare ned i soffan, hörde fåglarna kvittra och ett långt, lugnt andetag svepte genom kroppen. Vad är mitt syfte?

Då kom det plötsligt, så självklart och så starkt att det kändes i hela kroppen, det bubblade och jag blev tårögd. Riktningen och drivet blev tydligare. Jag vill att alla som läser denna bok genom att få vara med på min resa, alla kulturkrockar, fördomar och utmaningar se att världen är mindre skrämmande och lära sig lite om sig själv på köpet. Det som är okänt för oss, blir skrämmande och konstigt. Vi har fördomar som hindrar oss och inte förrän vi möter någon med en annan syn kan vi lära oss något nytt och avgöra vem vi vill vara i förhållande till det. Hittade för någon vecka sedan ett citat av Dr. Bruce Lipton, ” Your perspective is always limited by how much you know. Expand your knowledge and you will transform your mind.”. Då handlar det plötsligt inte längre om att jag skall ge ut en bok och så skall den förhoppningsvis köpas så att jag inte går back.. Nej det handlar om något större än mig.

Detta synsätt har hjälpt mig oerhört mycket i processen att få ut min bok. Hjälpte mig våga kontakta radio, TV om min bok och att hela tiden leta efter nya vägar att nå ut med den. För det handlar inte om mig det handlar om att ge insikter och skapa förståelse för människor av olika slag i en värld som blir mer och mer multikulturell. Jag kan bjuda på mina tillkortakommanden, misstag och insikter för att öppna upp till funderingar och diskussioner kring hur det att bo i en helt anna kultur.

Så fort jag börjar tveka på att kontakta någon, pratat om min bok eller söka efter platser att få göra föreläsningar/workshops så tittar jag på mitt syfte. Då får jag energi, kraft och mod att fortsätta.

Så jag skickar vidare Evas fråga till dig! Vad är syftet med det du gör?

När du hittar det kan du alltid falla tillbaka till ditt varför, ditt syfte, när motivationen sjunker eller tvivel kommer. Vårt varför, vårt syfte är en anledning,motivationen och en meningen med det vi gör.

Vill du ha ett frågebatteri med frågor som kan hjälpa dig med ditt varför, maila mig på me@teressalmi.se så skickar jag över det.

Allt gott och ett stort gäng påskkramar <3

Ofta när jag skall skriva något eller göra något stoppar tanken mig. – Hur kan jag göra det bättre, skall jag göra si eller så, hur lång tid tar det, hinner jag, ja just ja, jag skulle hänga tvätten också….

Så har impulsen att göra det som var viktigt för mig stoppats och jag rusar och gör något annat som är enklare, som att hänga tvätten. Många gånger de senaste veckorna har jag tänkt att nu skall jag skriva ett blogginlägg. Jag har öppnat bloggen, men så kommer en massa hindrande tankar kring, Vad jag skall skriva om? Hur jag skall få det bra? Plus att ett mail jag ”måste” öppna plötsligt kom. Det blev inget bloggskrivande den gången heller. Det är som om hjärnan lägger krokben på mig, när det kommer tillsaker som är viktiga och inte bara är ”quick fix”, som att tvätta och läsa mail. Saker jag kan göra utan att behöva känna efter. Detta trots att de aktiviter där jag känt efter och lyssnat till hjärtat, min själ, vem jag vill vara och vad jag vill stå för, är de som är viktigast för mig. Där jag på något sätt tillåter mig stanna upp känna efter och inte bara utför saker för att utföra dem. För varje gång jag gör något utifrån vem jag verkligen är och står för det så fylls jag av kraft, glädje och tacksamhet. Endorfiner fyller kroppen och smittar av sig på dem jag möter och vete sjutton om inte tvätten blir extra rolig att hänga efteråt också.

Enligt boken Life Coaching, a Cognitive- Behavioural Approach av Neenan and Dryden, bör 60 % av det vi gör på dagarna vara viktiga, alltså personligen viktiga och meningsfulla för dig. De menar att ”Being your best is more likely to bring the best in others”. Vem vill inte få fram det bästa ur de vi möter, jobbar med, lever med? För mig blir det lättare att fokusera på mig och vad som är viktigt för mig när jag vet att alla andra tjänar på det också. Jag blir ju en harmoniskare, lyckligare mer sann människa att ha att göra med. Behovet att spela en roll eller sätta upp en fasad försvinner när jag vet att jag gör saker som är meningsfulla för mig och som står för den jag är och den jag vill vara. Dessutom fylls min energi regelbundet på och min förmåga att hantera alla motgångar som finns livet ökar, eftersom jag fyller mig med mer kraft (60% viktiga) än jag gör av med.

För mig är det viktigt att stanna upp känna efter regelbundet, vem vill jag vara? Vad vill jag stå för? Vad är sant för mig? Först då kan jag välja vad som är personligen viktigt för mig. Jag behöver stoppa hjärnan och de tankar som jag impulsivt agerar på och istället landa i hjärtat och kroppen. (i min bok finns det några avsnitt om hur du kan stanna upp och känna efter).

Hjärnan kommer helt enkelt i vägen för mig och hindrar mig göra det som är viktigt. Tack och lov för kroppen och alla tekniker som kan få tankarna och impulserna att stanna upp en stund.

Vad gör du för att stanna upp och känna efter?

Vill du ha en längre beskrivning av prioriteringsmodellen från boken ovan, klicka på kontakt på www.teressalmi.se eller maila mig på me@teressalmi.se så skickar jag den till dig.

Kram på er

Nu är det nytt år och mycket hände förra året men det känns inte. Vet inte riktigt hur jag skall förklara det. En känsla som om allt är som förut men ändå inte. Var på en kurs i helgen och några av deltagarna har hört talas om boken och kom fram och gratulerade. Jag blev lite ställd och visste inte hur jag skulle reagera, klämde ur mig ett tack men stod mest där och skruvade på mig lite nervöst skrattande. Visste inte hur jag skulle hantera de hjärtliga gratulationerna och glädjen för min skull. Det känns som en evighet sedan boken kom och jag känner mig inte som en författare. Jag är ju samma gamla vanliga jag. Inget känns annorlunda. Visst det står numera författare på mina visitkort och på Linkedin men jag är den samma.

En klok Facebook vän som heter Anna-Karin skrev: du är visst en författare, du har skrivit en bok. Du behöver inte vinna ett pris för boken för att vara författare. Jag har inte sprungit ett marathon men jag är ändå en löpare.

Ja, så är det, jag är en författare. Jag kanske borde fira det mer på något sätt. Då menar jag inte festa utan mer uppmärksamma det för mig själv, lägga tid på att vara stolt över det jag åstadkommit. Jag vet ju att hjärnan lagrar de vi tänker på och ännu mer det vi tänker och kopplar i hop med ett beteende eller en aktivitet. När vi gör något bra är det bästa att leva ut det på något sätt, hoppa jämfota, klappa sig på axeln, kanske berätta för någon. Då skapas en minnesstämpel i hjärnan som bygger på vår självbild på ett positivt sätt och skapar motivation. Det är där vi behöver lägga mer fokus och kraft, istället för att leva ut och förstärka allt som går fel, genom frustration, ilska, suck, stön och gnällande. Då blir det ju det som fastnar i hjärnan och som byggs på.

Tyvärr så har vi inte det så naturligt i oss i detta land. På fikaraster gnäller vi hellre på allt som inte fungerar och pratar om de som beter sig idiotiskt, än att vi stolt berättar om den bra rapporten vi just skrivit. Vi har det inte i oss naturligt att prata om det vi lyckats med. Inte ens jag som vet hur hjärnan fungerar och, kan man tycka, skulle mer leva ut det positiva.

Så det händer visst saker, jag har skrivit och gett ut en bok. Det är rätt häftigt faktiskt. Varje dag kan jag hitta saker, stora som små som jag lyckats med men som jag inte noterar utan rusar bara vidare till nästa punkt att göra. Vilket när dagen är slut skapar en känsla av att jag inte gjort något. Istället behöver stanna upp och klappa mig på axeln eller skrika Yes och hoppa up ur stolen för att få min stämpel i hjärnan innan jag rusar vidare till nästa punkt.

Vad kan du ”fira” eller leva ut för att få dagens positiva, motiverande, stärkande stämplar i din hjärna ?

Spännande. Nu kör vi.